Inledning
Lojalitetsplikten är en etablerad rättsprincip i den svenska avtalsrätten. Trots detta är det fortfarande inte till fullo klarlagt vilken omfattning plikten har, samt under vilka omständigheter en parts agerande i strid med denna kan ge upphov till skadeståndsskyldighet, särskilt vid företagsöverlåtelser.
Ekenberg & Andersson Advokatbyrå har, genom advokat Thomas Ekenberg och biträdande jurist Beatrice Edineus, biträtt säljaren av ett aktiebolag i mål nr T 5613–21 där Högsta domstolen meddelade dom den 1 december 2021. Högsta domstolen belyste i domskälen en avtalsparts skyldighet att agera lojalt i syfte att utlösa en avtalsklausul till medkontrahentens fördel i en situation där det kan argumenteras för att parten haft anledning att sätta sina egna affärsintressen i första hand.
Bakgrund
I ett aktieöverlåtelseavtal hade en klausul inskrivits avseende skyldighet för köparna av bolaget att lösa säljaren från ett borgensåtagande vid den tidpunkt då bolagets omsättning överstigit 10 miljoner kr räknat från avtalsdagen.
Det ska härvid tilläggas att bolaget i och för sig var likvidationspliktigt då aktieöverlåtelsen genomfördes.
Efter aktieöverlåtelsen krediterade köparna fordringar bolaget hade på köparnas holdingbolag och genomförde istället beställningar direkt från holdingbolagen. Strax över ett år efter aktieöverlåtelsen överförde köparna bolagets inkråm till sina holdingbolag, och försatte bolaget i konkurs.
Målet i Högsta domstolen gällde om köparna har haft en skyldighet att lojalt verka för att uppnå den omsättning som skulle utlösa det avtalade åtagandet att överta säljarens resterande borgensåtagande och om köparna i sådant fall har ådragit sig skadeståndsskyldighet genom att åsidosätta denna skyldighet.
Högsta domstolens bedömning
Högsta domstolen tog sin utgångspunkt i avtalstexten och konstaterade att någon uttrycklig skyldighet för köparna att fortsätta att bedriva verksamheten i bolaget inte förelåg. Däremot menade Högsta domstolen att avtalsklausulen i fråga måste anses bygga på en gemensam partsuppfattning att verksamheten skulle fortsätta bedrivas i bolaget.
Vidare ansåg Högsta domstolen att om ett sådant krav inte kunde ställas på köparen skulle klausulen bli innehållslös för säljaren. Domstolen fann att omständigheterna i målet gav stöd för att parterna även haft för avsikt att verksamheten både kunde och skulle drivas vidare i bolaget. I och med detta innebar klausulen som sådan att köparna hade en skyldighet att lojalt eftersträva den överenskomna omsättningen och att agera efter bästa förmåga för att verka för att bolaget skulle uppnå omsättningsmålet.
Mot bakgrund av detta förde Högsta domstolen ett resonemang baserat på det faktum att säljaren stod fortsatt risk efter överlåtelsen. Säljaren hade ingen säkerhet i aktier och saknade möjlighet att utöva någon egentlig kontroll eller påverkan på verksamheten. Högsta domstolen ansåg att detta innebar att särskilda krav kunde ställas på att köparnas agerande medförde att aktieöverlåtelseavtalet genomfördes på ett lojalt sätt. Vilka dessa särskilda krav är framgår inte uttryckligen av domskälen.
Efter att ha utrett detta återgick Högsta domstolen till att utröna vilka åtgärder som kunde åläggas köparna att vidta. Bland annat noterade Högsta domstolen, i anledning av hovrättens domskäl, att det i och för sig inte var uteslutet för köparna att avveckla verksamheten om åtgärderna ansågs vara företagsekonomiskt nödvändiga.
De åtgärder som köparna de facto vidtagit ansågs däremot vara radikala och mycket långtgående. Vidare hade köparna inte vidtagit några andra åtgärder för att komma till rätta med bolagets ekonomi. Högsta domstolen fann det visat att köparna enbart hade agerat utifrån deras egna intressen, Hänsyn hade därmed inte tagits till bolagets eller säljarens intressen. Eftersom köparna inte agerat efter bästa förmåga att nå omsättningsmålet för bolaget, har köparna åsidosatt den lojalitetsplikt som aktieöverlåtelseavtalet innefattade. Högsta domstolen fastställde tingsrättens dom i denna del.
Sammanfattning
Utifrån Högsta domstolens domskäl måste det anses utrett att lojalitetspliktens omfattning och innebörd är betingat av det avtalsförhållande eller avtal som reglerar parternas mellanhavanden. Det är även de bakomliggande omständigheterna som ger upphov till tolkningen av vilka åtgärder som kan anses vara lojala. Vid bedömningen av en parts agerande kan, enligt Högsta domstolen, hänsyn tas till placeringen av risk och kontroll i förhållande till de omständigheter som omfattas av lojalitetsplikten i avtal. Högre krav på ett lojalt agerande kan därmed ställas på en part som inte bär risk men som har kontroll över den relevanta omständigheten.
Vidare synes Högsta domstolen mena att hovrätten i och för sig hade rätt i att köparna enligt aktieöverlåtelseavtalet inte var förhindrade att vidta åtgärder som var företagsekonomiskt motiverade, men att alla sådana åtgärder inte kunde anses undantagna lojalitetsplikten av denna anledning. En helhetsbedömning måste göras av samtliga vidtagna åtgärder, samt i vems intresse åtgärderna vidtagits.
Vid en sammantagen bedömning kan en part, i en situation där lojalitetsplikt uppstått, vara skyldig att vidta åtgärder som kan innebära en uppoffring för denna part, om agerandet som innebär uppoffringen är ålagt parten, direkt eller indirekt, i det avtal eller avtalsförhållande som givit upphov till lojalitetsplikten. Högsta domstolen kan därmed anses ha vidblivit tillämpningen av en helhetsbedömning av vilka åtgärder som en part är förpliktigad att vidta, samt bekräftat att även en allmänt hållen lojalitetsplikt kan innebära högre krav på den lojalitetspliktige med hänsyn till fördelningen av risk och kontroll vid företagsöverlåtelser.
Av biträdande jurist Beatrice Edineus
Läs domen här.
Vill du veta mer om vad Ekenberg & Andersson Advokatbyrå kan hjälpa er med? Läs mer om våra rättsområden och vårt team eller kontakta oss.